Från Ivan Aguéli till Anna Agélii, februari 1895, renskrivet

 

1

Le Caire, le 15 fevrie, 1895

Kära mor.

Tillägga några ord. Marie är icke nykyrklig, hennes verksamhet är ej riktad åt det hållet. Följaktligen känner hon ej Bogesen. Hennes vänskap för mig är helt personlig, å hon antog sig mig, mycket därför att ibland den massas af häktade så tyckte hon jag såg ut som ”un chat perdu”, en katt som tappat bort sitt hus.

Den förb. presidenten Carimis Perier, han som förföljt så många hundratals oskyldiga, har varit tvungen att avsäga sig regeringen, hatad af alla. Tidningarna har fört ett ordentligt krig emot honom, å de ha segrat. Alla som han häktat, dömt o.s.v. äro benådade, fängelserna öppnade, å de landsförvisade få vända hem till Frankrike igen.

Tillgifne sonen Ivan

Marginalen: Sänd pängar med omgående! Jag är för övrigt engelsk undersåte här sedan några dagar. – den nya presidenten är en bra karl, Marie känner honom, i synnerhet hennes man, som står väl hos honom.

 

—- Renskrivet av Pascal Crépault Wibe 21/5 – 2018 —-