Från Ivan Aguéli till Anna Agélii, februari 1895, renskrivet
1
Le Caire, le 15 fevrie, 1895
Kära mor.
Tillägga några ord. Marie är icke nykyrklig, hennes verksamhet är ej riktad åt det hållet. Följaktligen känner hon ej Bogesen. Hennes vänskap för mig är helt personlig, å hon antog sig mig, mycket därför att ibland den massas af häktade så tyckte hon jag såg ut som ”un chat perdu”, en katt som tappat bort sitt hus.
Den förb. presidenten Carimis Perier, han som förföljt så många hundratals oskyldiga, har varit tvungen att avsäga sig regeringen, hatad af alla. Tidningarna har fört ett ordentligt krig emot honom, å de ha segrat. Alla som han häktat, dömt o.s.v. äro benådade, fängelserna öppnade, å de landsförvisade få vända hem till Frankrike igen.
Tillgifne sonen Ivan
Marginalen: Sänd pängar med omgående! Jag är för övrigt engelsk undersåte här sedan några dagar. – den nya presidenten är en bra karl, Marie känner honom, i synnerhet hennes man, som står väl hos honom.
—- Renskrivet av Pascal Crépault Wibe 21/5 – 2018 —-
Från Ivan Aguéli till Werner von Hausen, oktober 1910
Brev till Werner von Hausen, oktober 1894, renskrivet
1
Cairo, 27 oct. 1894
B.B (Bäste Bror)
Att svara ordentligt på dina två bref. Tack för dem, å för Montparnos’s fotografi, å helsning. Jag undrar om jag får gå å darra länge i väntan på hans bref.
Fått alla edra bref, dina (2) Mme Huot (5), å ett från grefve Wrangel, med pass. Tusen tack min kära bror för denna din omtänksamhet. Jag har här i Cairo ett snuskigt konsulat. Tysklands. Fy f-n. Åså är dom så djäfligt ohöfliga å omöjliga på alla sätt. Det är då riktigt kuku att jag äntligen har rena papper att visa dem. Annars skulle, i händelse af behof, de där förb. germaniska bofvarne ge mig f-n med stort nöje.
Jag har förklarat brefhistorien för Mme Huot. Jag vill hoppas att hennes vrede skall lägga sig något.
Olle (förmodligen Olof Sager-Nelson) å Kalle (förmodligen Karl Nordström) åter i Paris, det var godt att höra. Må ni frysa, era djäflar, som inte vill hit, där det är så varmt å vackert.
Här nere är Olles paradis. Ty här nere
2
kan man måla å knulla bättre å ymnigare än hvar som hälst annorstädes.
Jag grälar mindre på dig därför att du anser dig behöfva målarskolorna. Det skulle ju vara fånigt av mig att skälla på dig för det. Man vet ju bäst själv var skon klämmer, å hvad man anser sig ha behof utav. Men jag upprepar än en gång att Cairo är högst nyttigt, för att ej säga nödvändigt i en målares utveckling. Cairo eller något i den stilen. Ty här är allt syntetiskt, å det är just det som vi behöfva, vi 19de århundradets barn. Syntesen är kronan på verket, det är nu allas mening, å det är dem som påstå att synthesen är äfven mer än kronan. Paris är ett utmärkt ställe hvarpå studera analyse, men må du veta att den pessimism, som jag lider utaf, å du också, å Olof, å Kalle å allihop mer eller mindre, det är en lokalsjukdom, partikulier för Paris. Jag är på bättringsvägen, i följd af climatet jag vistas uti. D.v.s. jag förblifver alltid på sätt och vis ”satanique”, men det tröstlösa overksamma pessimismen är det slut med,
3
snart. Jag förblifver alltid ”sombre” å dédain, vis-à-vis verlden, i en viss riktning mer än förut. Men en hjärnsyfilis är det slut med, i å med Paris slut, men en annan ha börjat, en allvarsammare förmodligen, men det är mitt fel, å ej Egyptens, ty Bernard (förmodligen Emile Bernard) har blifvit helt å hållet botad. Han är glad å lugn å redlig å nöjd å han har gift sig.
Du hör till de förnuftiga, godt, det är inte något ont i det, å heller intet nedsättande.
Men, som förnuftig, studera analys i Paris å synthes i Cairo. Å gå på målarskola till du har röfven full med den varan.
Jag har tala om att arabisk arkitektur borde särskildt studeras därför att det är den mest suggestiva på samma gång som den mest geometriska konst som finns. Den är så klassisk å mest instruktif med afséende på symbolism i linier, färg, komposition o.s.v. o.s.v. Jag säger dig än en gång att den är beundransvärd, å jag får aldrig så mycket i skallen på en gång som då jag
Marginalen: 18 3/XI 94. Medecinmannen sade efter ett enda ögonkast på Qken, ”allez à l’hôpital tout de suite” (ta er till sjukhuset ögonblickligen). Men där kostar det 1 francs dagen å jag hade inte ett gryn. En kitslig (svårläsligt) belägenhet. Men ingenting till läkemedel, det här ser ut att sluta illa. – Ännu intet svar åt Kalle.
4
tittar på gamla moskéer, eller gator, eller t.o.m drägter å industri här. Men jag skall gå in i detaljer härom en annan gång.
Här går solen upp kl. 6 f.m. Å lägger sig ung. kl. 6 e.m. 20 min skymning ungefär. Du har följaktligen 12 timmar att arbeta på, minst. Ty man kan måla i månsken å vid eldsljus. Du har solsken alla dagar (men man kan godt måla friluft midt i sommarsolvärmen) å ren, högblå, intensift trollblå luft, utan mol, alla dagar, gråstämning, 2 à 3 dagar i mån. (vintermån.) men under vintern, likaledes, gråluft 1 à 2 timm. hvar annan morgon.
Du har en massa skönheter från 4-5 till 25 år som v. som springer halfnakna omkring i bara skjortan, å stå modell för 50 – à (svårläst) ctms (möjligtvis centimes). Men vill du ha en trogen modell skaffa dig då en tjänsteande för 15, 25 francs i mån. Då städar hon din våning, ty sådan har man här för en spottstyfver, lagar din mat, står modell, å älskar dig, om så önskas.
Marginalen: 18 3/XI 94/ Har ingen färg, men flera beställningar. Sänd färg likaledes med första, beder för brinnande lifvet. Ivan. Var idag på arabiskt hospital å väntat i 4 timmar, ensam europé bland ett hundratal araber, män å kvinnor, de mest skitiga å pittoreska jag sett i hela mitt lif. Allt detta skall målas.
5
Detta om kvinnor – modeller. Pojkar är gatorna fulla utaf, de grannaste slynglar i verlden, å de hyra ut sig som modeller med största nöje för en ringa penning. Tillägges här att du har modeller af alla färger, från blonda – blonda, mycket blondare än jag, till ebenholtzsvarta. I allmänhet är man guldbrun här nere.
Mat: Jag går in på en arabisk sylta å äter en talrik för 13 ctm å bröd för 4 ctm, å så orkar jag ej äta vidare. Men mycket god mat, väl lagad. På hygglig restaurang får man ett bra mål för 1 francs o.s.v.
Språket: då du går på gatorna se du skyltar på arabiska, å franska, å engelska, å grekiska, å italienska, å armeniska. Alla orientens folk stämma här möte, den muselmanska orienten. Alla bildade människor tala franska, alla som ha fått ett spår till hyfsning. Å med ett 10 tal arabiska fraser så reder man sig öfverallt. Hvar fjerde person du möter, inberäknat kvinnor å barn, är klädd på europeiska
Marginalen: 3/nov 1894. Idag tar jag mina sista piastrar till post-porto. Jag har en sorts procentarkrita hos kryddkrämare, å bagare. Annars skulle jag svälta ihjäl. Den 15 nov. (svåläsligt) stänger kritan, å då är det bleka döden för handlingen. Sänd alltså myntet, 50 frs.
6
å hvar 5 talar franska. Var alltså utan fruktan för den saken.
Du finner alltså att du kan arbeta här fördelaktigare än i Paris. I alla händelser, 3-à-4 gånger så mycket.
Mardi, le 29/X
Jag gratulerar dig af alla krafter till att ditt arbete går framåt. Det är det viktigaste av allt. Å allt annat, kvinnor eller lektur, eller religion, eller spiritisme, eller resor, fröjd eller sorg af hvad slag som hälst, äro allesammans dödssynder, så framt (svårläsligt) dom ej ha’ till mål att utveckla vår smak å vår kärlek å vårt måla. Punktum.
Beder dig sända målargrejor, å klädesplagg å böcker med första. Se här ett bref till Kalle å ett annat till Marie. Jag ber dig, låt aldrig påskina att det är något mellan henne å mig.
Många hälsningar till eder allesammans.
Vännen
Ivan
Adr: Poste-Restante, Caire.
Marginalen: Olle eller M. kunna kanske hjälpa dig med med p. till inköp af sakerna.
– Jag är på bättringsvägen nu, men långt ifrån bra. Jag har pinats ohyggligt å utan färg å pängar har jag hvarken kunnat arbeta eller förströ mig. Jag har t.o.m. varit på svälthus på samma gång som lidande –
—- Renskrivet av Pascal Crépault Wibe 7/5 2018 —-